23:e december

Usch! Härom dagen skrev jag ngt om att jag skulle bli fantastiskt tacksam om alla fixade jobb/dagis utan frånvaro och utan att bli smittade m ngt nytt...

Själv misslyckades jag med att jobba. Fick feber första dan på jobbet. Idag visade det sig att även Amanda misslyckades. Hon började kräkas vid frukostbordet i morse. Efter den här galet sjukdomsdrabbade hösten kan man tro att det skulle knäcka mig idag, dagen före julafton. Men dagens "jag är tacksam över" är så gigantonormiskt stor för i natt höll jag på att förlora min pappa. Han höll på att förblöda i går/ i natt (pga bråck i matstrupen) men tack vare duktiga läkare och hans småländskt envisa "Det sa gå!" räddade honom åtminstone för nu. Mitt på dagen idag tog man bort respiratorn och han mår efter omständigheterna ok. IVA tar hand om honom ngra dagar till.

Så idag har tröttheten och ledsenheten över kräkor fått stångas med tacksamheten över att faktiskt fortfarande ha en pappa. Jag är totalt utmattad, men mycket, mycket tacksam. Någon hörde våra böner i natt.

/Lotta

Published with Blogger-droid v2.0.2