Så länge jag kan minnas har jag varit fashinerad av knappsamlingar. Mormors, mammas, syslöjdsfrökens, för att inte tala om knappaffärens hyllor med knapprör. Känslan är densamma idag. Att stå framför knapphyllan i en affär och låta blicken hoppa fram och tillbaka bland alla knapprör. Jag kan likna känslan vid den jag har framför lösgodiset...
När mormor Inga gick bort övertog mamma hennes knappsamling. För lite sen fick jag mamma Harriets knappsamling. Jag fick pirr i magen av alla fina (och fula) knappar. Det fräna är att min dotter Amanda har bett "Snälla, snälla, snälla mamma. Kan inte jag få sortera dina knappar?" Knappomani är med andra ord troligen ärftligt. Nån dag ska vi (ja, självklart vill jag vara med) sätta oss och se hur många sätt man kan sortera knapparna på. Vilken lycka!
Just de här fina blomknapparna satt på en kjol jag köpte på Myrorna, bara för knapparnas skull. När jag tagit bort knapparna såg kjolen faktiskt till och med ut som om man kan använda den.
Published with Blogger-droid v2.0.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar